Krönika av Ronny Svensson
De hälsomässiga och ekonomiska fördelarna med datoriserad säkerhetsutrustning i bilar är betydande. Men för att nå ännu fler krävs skattelättnader, lagstiftning och bättre standardutrustning.
Vi människor är skapta för att gå och springa, inte för att köra bil. Det säkraste vore om bilarna körde åt oss. Kanske inte lika kul, men olycks- och dödstalen skulle sjunka dramatiskt.
På senare år har mobiltelefonen komplicerat vår bilkörning. Men nu är det inte bara samtal och sms som trasslar till det.
Med dagens ännu smartare telefoner har det tillkommit en ny dimension. Sociala medier ska uppdateras, spel ska spelas, nyheter ska läsas och ständigt föränderliga väderprognoser ska granskas.
Telefonernas utökade möjligheter skapar behov och frestelser som är oemotståndliga, till och med för en kortare stunds bilkörning. I stillastående köer och vid rödljus är Iphones, androider och Blackberrys legio.
En lag mot sms-fylla, som förbjuder telefonhantering utan röststyrning, vore en enkel och självklar åtgärd.
Det är kanske väl magstarkt att kräva en lag om filvarning och backkameror, men varför inte om nollvisionen ska vara mer än just en vacker vision?
Man kan alltid börja med ekonomiska incitament.
I en utredning från i fjol om en ny vägtrafikregisterlag föreslås att Transportstyrelsen ska kunna registrera olika typer av säkerhetsfrämjande utrustning, som alkolås och antisladdsystem.
Om det utmärkta förslaget blir verklighet öppnar det för att dessa fordon och tekniker enkelt kan premieras skattetekniskt.
Det borde vara en självklarhet att uppmuntra både företag och privatpersoner att välja till sådan utrustning, precis som alkolåsen (till slut) har undantagits från förmånsbeskattning.
Köparna skulle kunna få en skattelättnad och förmånsbilisten slippa ta upp värdet av sådan extrautrustning till beskattning.
Utopin vore förstås om all sådan utrustning var standard direkt. Men under en introduktionsfas får köparna alltid betala utvecklingsnotan.
I takt med ökade krav från samhället och hårdare konkurrens kommer flera av systemen att bli standard och införas hos allt fler biltillverkare. Så var det med antisladdsystemen. Volvo har redan infört sitt kollisionsvarningssystem "City Safety" som standard på flera modeller, även om autobroms fortfarande kostar extra.
När systemen blir krav för högsta betyg hos Euro Ncap, kommer det alla tillgodo eftersom fem stjärnor är ett allt vanligare absolut krav för många beställare.
I väntan på den dagen uppmuntrar jag inköpschefer att kryssa för säkerhetsutrustningen i tillvalslistan.
Det visar inte bara på en sund personalpolicy, utan även en klok inställning till företagets räkenskaper.
Extrakostnaden för dessa tillval på ett antal tusen kronor kommer att ge färre olyckor. Som i sin tur ger färre stillestånd, lägre reparationskostnader, lägre försäkringskostnader, lägre hyrbilskostnader, lägre sjukskrivningskostnader och effektivare debiterbar arbetstid. Det är enkel matematik.
Samhällsvinsten av färre skador och olyckor är betydande.
För generalagenter kommer det att löna sig att erbjuda prisvärda paketlösningar eftersom fler kommer att beställa dem.
Sverige får automatiskt en allt säkrare bilpark i takt med att andrahandsmarknaden fylls på med företagsbilar, som står för nästan hälften av nybilsköpen.
Det finns förstås en stor fara i att alla säkerhetssystem ger oss en känsla av odödlighet. Det är illa nog som det är i dag i de stålbubblor som många verkar tro är en del i ett gigantiskt datorspel.
Människans nedärvda svaghet som bilförare försvinner inte heller med en autobroms eller en ny lag. Men den nya tekniken kan skydda oss mot oss själva och varandra.
Och vi är ganska enkla att putta i rätt riktning. Med skattebefrielse svider den kostsamma säkerhetsutrustningen mindre i förarens plånbok. Girighet råkar också vara en väldigt mänsklig egenskap.
Ronny Svensson är grundare och vd för tjänstebilskonsulten Ynnor och en av landets främste tjänstebilsexperter.