Krönika av Ronny Svensson
I nya säsongen av SVT-satiren "Starke man" driver kommunalrådet i Svinarp igenom bygget av ett gigantiskt pariserhjul på bekostnad av omsorgsbudgeten.
Ibland är fiktionen kusligt nära verkligheten.
Nyligen blev en stor elbilsupphandling klar. Den genomfördes av Sveriges kommuner och landstings inköpscentral, SKL Kommentus. Omkring 300 organisationer och företag ska nu skaffa drygt 5 000 elbilar de närmaste åren.
Man förstår att många politiker känner sig lockade av att skaffa elbilar. Att bygga monument över sig själv för eftervärlden är sannolikt en mycket mänsklig egenskap.
Det är inte lika glamoröst att ta ansvar för skattebetalarnas pengar, att erbjuda god service, skola, vård och omsorg.
Om landets kommuner väljer en snål bensinbil i stället för en elbil, kan de köpa dubbelt så många bilar. Eller använda halva elbilsbudgeten till andra verksamheter. Det visar Tjänstebilsfaktas uträkningar.
De hiskeligt dyra batterierna och deras osäkra livslängd, ger urusla andrahandsvärden.
Därför blir ingen totalkostnadskalkyl för en elbil konkurrenskraftig i jämförelse med andra bilar. Bara genom att hyra batteriet kan kalkylen närma sig rimlighet.
Visst, elbilarna är billiga att tanka. Men det hjälper inte. Det krävs ett bensinpris på 60–70 kronor per liter för att kalkylen ska tippa över.
Flera av marknadens första elbilar uppfyller inte heller de mest basala säkerhetskrav som moderna företag och organisationer, som till exempel Trafikverket och Sveriges myndigheter, ställer på sina tjänstefordon.
Det har inte varit lika viktigt för elbilsupphandlingen. Resultatet blev att man får köpa en småbil (Mitsubishi i-Miev/Citroën C-Zero) med bara fyra stjärnor i krockbetyg.
Försäkringsbolaget Folksam, som är forskningsledande i Sverige på effekterna av verkliga olyckor, rekommenderar inte småbilar ens med fem stjärnor. Risken för dödligt eller allvarlig skada vid en krock är för stor.
Här har landets arbetsgivare, offentliga såväl som privata, ett mycket stort ansvar att se till att dess personal färdas på säkrast möjliga sätt. I brittisk lagstiftning finns begreppet "corporate manslaughter" när juridiska personer bär ansvar för en persons död.
Det är lite vassare än företagsbot för dråp och arbetsmiljöbrott, som det kan handla om i Sverige när inte en enskild ansvarig person står att finna.
Det är kanske dags att Sveriges fackförbund börjar agera i frågan, om inte arbetsgivarna själva inser allvaret?
Missförstå mig rätt: eldrivna bilar är överlägset mest energieffektiva och tekniken ger minst energiförluster från motor till hjul. Och det finns säkrare val även i elbilsupphandlingen.
För att elbilarna ska slå igenom på bred front behövs massiva statliga stödinsatser, som:
- Större premier eller skattelättnader till företag.
- Befrielse från trängselskatter.
- Möjlighet att köra i kollektivtrafikfiler.
- Parkeringsförmåner.
- Flexibla rabatter för nattlig laddning vid bostaden.
- Stöd till utbyggnad av laddinfrastrukturen.
Då krävs både mycket pengar och politiskt mod.
Mer pengar finns, i förmånsvärdesrabatterna. Om regeringen skrotade dem helt och hållet, inte bara för etanol- och hybridbilar från årsskiftet, skulle man få in 700 miljoner kronor. Det räcker till 17 500 "supermiljöbilspremier" på 40 000 kronor per bil, inte bara 5 000 som i dagens budget på 200 miljoner.
Kurage vore om de folkvalda lokal- och regionpolitikerna sade nej till dyra elbilar och i stället använde skattepengarna i allmänhetens tjänst.
Det gör de bäst genom att låta deras skattefinansierade verksamheter köra snåla bensin- och dieselbilar.
Elbilar är till för företag som konkurrerar om betalande kunder på en fri och öppen marknad. Bara där kan den extra kostnaden få rätt prislapp.
Ronny Svensson är grundare och vd för tjänstebilskonsulten Ynnor och en av landets främste tjänstebilsexperter.