Dags att ta alkoholfrågan på allvar

Krönika av Erik Winberg

För många är alkohol en naturlig del av det sociala livet och de senaste tio åren har den svenska alkoholkonsumtionen ökat samtidigt som dryckesmönstren förändrats. Så också på arbetsplatserna där alkoholen är på återintåg. En yrkesgrupp som ligger i topp med alkoholkonsumtionen är säljare (Källa: SoRAD Forskningsrapport 40). På många sätt är det förståeligt då vi som säljare ofta deltar i representation och events. Fredagsöl är självklart, framgångar firas med skumpa och en kick off utan alkohol känns sällan helgjuten. Detta behöver per definition inte vara fel. De flesta tycker att det är både kul och gott med några glas vin till maten och ett par drinkar i baren. Det vore naivt att förneka alkoholens roll som en positiv del av en avslappnad social samvaro på jobbet. Men det vore lika naivt att förneka behovet av att kunna ta hand om de negativa konsekvenser alkoholen kan föra med sig.

Att det dricks alkohol i samband med jobb är inte en moralfråga, men det är en ansvarsfråga. För det finns ett ansvar både hos arbetsgivaren och hos medarbetarna att skapa medvetenhet om alkoholens negativa konsekvenser. Det måste vara solklart var gränserna går och hur man som organisation hanterar alkoholfrågan. Det behövs en solid beredskap för att hantera problemen den dagen de dyker upp.
För problemet ligger inte i kunskapsbrister om lagstadgat ansvar och risker med alkohol. Problemet ligger på det företagskulturella planet, i attityden till alkoholens roll och konsekvenser. De delar som inte handlar om fullt utvecklad alkoholism. För det är inte alltid de största problemen som är svårast att hantera. Ofta är det tvärtom de mindre problemen och incidenterna som skapar social oro och kostar pengar för en arbetsgivare.

För hur hanterar vi alkoholfrågan ur ett socialt perspektiv? Hur ser problemdefinitionen ut? Var går gränserna? Är det okej att en säljavdelning kommer in runt lunch dagen efter en säljkonferens? Är kostnaden för produktionsbortfallet inräknad i konferensbudgeten? Hur hanterar chefen att ens bästa säljare dricker för mycket? Hur full får man bli på kundrepresentationen? Finns det alkoholfria alternativ för de medarbetare som av olika skäl inte dricker? Och hur konfronterar jag som chef en medarbetare som jag tror har alkoholproblem?

Det finns inga enkla svar och lösningar. Men ofta bortser man från det egentliga problemet – alkoholen – och försöker lösa konsekvensen, exempelvis att Nils tafsade på Lena på firmafesten. Ett synsätt som inte löser grundproblemet. För Nils kommer tafsa på någon varenda firmafest . Men inte för att Nils är pervers, utan för att Nils tappar omdömet när han dricker. Men varför finns det då ingen på företaget som angripit själva grundproblemet? Jo, därför att det a) ofta saknas kunskap om hur man som chef hanterar situationer där alkoholen är problemet, b) ofta saknas en uttalad policy som kan ligga till grund för ett ingripande och att det c) oftast är lättare att säga till Nils att han inte får tafsa på sina kollegor än att ta en övergripande diskussion om problem och konsekvenser kring alkohol. Resultatet blir ingen långsiktig lösning, istället har man, kortsiktigt, medicinerat ett symptom. Lite som att bara ge smärtstillande till en benbrottspatient istället för att gipsa.

Jag tycker att alkoholfrågan måste aktualiseras hos företagen. Inte som ett medicinskt problem eller ett säkerhetsproblem, utan som ett socialt fenomen med negativa konsekvenser som det måste finnas en kultur och en beredskap för att hantera. Vi måste öppet våga prata om risker, problemdefinitioner och konsekvenser kring alkohol. För problemet är reellt. Vi dricker alkohol och det skapar negativa konsekvenser. Konsekvenser som en organisation måste vara förberedd på att hantera.

Erik Winberg driver produktionsbyrån Zetterberg & Winberg samt arbetar som konsult och föreläsare om alkoholfrågor på arbetsplatser.